Om filosofi kan definieras såsom en undersökning av sanningar och varandets principer, eller kärleken till, studiet av eller strävan efter visdom, då förtjänade L. Ron Hubbard titeln "filosof". Han påstod sig aldrig vara något annat än just det. När hans undersökningar förde honom in i religionens område — sanningarna och principerna rörande anden — var han den förste att förkunna att han inte var någon profet eller Messias. Han är dock grundaren av religionen Scientologi och respekterad av miljontals människor över hela världen. Följande essä säger mer om honom, hans motiv och varför han vunnit sådan beundran, än någon redaktionell presentation.

Ämnet filosofi är mycket gammalt. Ordet betyder: "kärlek till, studium av eller sökande efter vishet eller kunskap om saker och ting och deras bakomliggande orsaker, oavsett om det ligger på ett teoretiskt eller praktiskt plan".

Allt vad vi vet ifråga om vetenskap och religion kommer från filosofin; den ligger bakom och är högre än all annan kunskap vi äger eller använder.

Länge ansett som ett ämne reserverat för lärdomens salar och för den intellektuelle, har ämnet i anmärkningsvärd grad förvägrats gemene man.

Omgiven av skyddande höljen av ogenomtränglig akademisk vetenskaplighet har filosofin varit förbehållen ett priviligierat fåtal.

Den första principen i min egen filosofi är att visdomen är till för var och en som önskar nå den. Den tjänar såväl konung som ofrälse och bör aldrig betraktas med vördnad.

Själviska lärde förlåter sällan någon som försöker bryta ner mysteriets murar och släppa in folket. Will Durant, den moderne amerikanske filosofen, förvisades till sophögen av sina samtida lärde då han i ämnet skrev en bok för allmänheten, The Story of Philosophy. Således kastas sten på den som försöker föra ut visdom till folket, trots invändningar från den "inre kretsen".

Den andra principen i min filosofi är att den måste kunna användas.

Lärdom instängd i malätna böcker är inte till glädje för någon och är därför utan värde, såvida den inte kan användas.

Den tredje principen är att varje filosofisk kunskap endast är värdefull om den är sann eller om den fungerar.

Dessa principer är så främmande för filosofins värld, att jag har givit min filosofi ett namn: SCIENTOLOGI. Detta betyder enbart "att veta hur man vet".

En filosofi kan endast vara ett tillvägagångssätt för att nå kunskap. Den kan inte med våld prackas på någon. Om man har ett tillvägagångssätt kan man finna vad som är sant för en. Och detta är Scientologi.

Känn dig själv... och sanningen kommer att göra dig fri.

I Scientologin befattar vi oss därför inte med individuella handlingar och olikheter. Vi befattar oss enbart med att visa människan hur hon kan göra sig själv fri.

Detta är naturligtvis inte särskilt populärt bland dem som är beroende av andras slaveri för sitt liv eller sin makt. Men det råkar vara det enda sätt jag har funnit som verkligen förbättrar en individs liv.

Undertryckande och förtryck är de grundläggande orsakerna till depression. Om man befriar sig från detta kan en människa höja sitt huvud, bli frisk, bli tillfreds med livet.

Och även om detta inte är populärt hos slavdrivaren, är det väldigt populärt hos folket.

Gemene man tycker om att vara glad och frisk. Han vill gärna kunna förstå saker och ting och han vet att vägen till frihet går genom kunskap.

Därför har mänskligheten knackat på min dörr sedan 1950. Det har inte spelat någon roll var eller hur långt borta jag befunnit mig — sedan jag gav ut min första bok i ämnet har mitt liv inte längre tillhört mig. Jag tycker om att hjälpa andra och räknar som min största glädje i livet att se en människa frigöra sig från de skuggor som förmörkar hennes dagar.

Dessa skuggor tycks henne så kompakta och betungande att hon blir oerhört lycklig då hon upptäcker att de faktiskt är skuggor, att hon kan se genom dem, vandra genom dem och återigen se ljuset. Och jag vågar påstå att jag är precis lika lycklig som hon.

Jag har sett mycket mänskligt elände. Som mycket ung man vandrade jag genom Asien och såg de överbefolkade och underutvecklade ländernas elände och misär. Jag har sett människor oberört kliva över döende på gatorna. Jag har sett barn som knappast var mer än skinn och ben. Och mitt i denna fattigdom och förnedring fann jag heliga platser där visdomen var stor men omsorgsfullt gömd, och där den endast lämnades ut i form av vidskepelse. Senare, vid västerländska universitet, såg jag människan besatt av det materiella och av all sin slughet; jag såg henne gömma den lilla visdom hon faktiskt ägde i frånstötande salar, för att göra den otillgänglig för den sämre lottade mannen på gatan. Jag har genomlevt ett fruktansvärt krig. Jag såg dess fasa och smärta som inte dämpades med ett enda ord av anständighet eller mänsklighet.

Jag har inte levt ett instängt liv och jag föraktar den vise som inte har levt och den lärde som inte vill dela med sig.

Det har funnits många visare män än jag, men få har färdats så vida.

Jag har sett livet uppifrån och ned och nedifrån och upp. Jag vet hur det ser ut i båda riktningarna. Och jag vet att det finns visdom och att det finns hopp.

Blind av skador på synnerven, och förlamad av skador i höften och ryggen, stod jag vid slutet av andra världskriget inför en nästan obefintlig framtid. I mina tjänstepapper står det: "Denne officer har inga som helst neurotiska eller psykotiska tendenser", men det står också: "Invalidiserad för all framtid".

Och så kom ytterligare ett hårt slag... Jag övergavs av familj och vänner under förevändning att jag var en hopplös krympling som troligen skulle ligga dem till last resten av mitt liv. Likväl arbetade jag mig tillbaka till full hälsa och styrka på mindre än två år, endast genom att använda vad jag visste och kunde fastställa om människan och hennes förhållande till universum. Jag hade ingen som hjälpte mig; vad jag behövde veta var jag tvungen att komma underfund med själv. Och det är inte så lätt att studera när man inte kan se.

Jag blev van vid att få påpekat för mig att det hela var omöjligt, att det inte fanns någon utväg, inte något hopp. Ändå återvann jag förmågan att se och gå och jag byggde upp ett helt nytt liv. Det är ett lyckligt liv, ett aktivt och, som jag hoppas, nyttigt liv. De enda gånger jag blir sorgsen är då trångsynta människor säger till andra att allt är dåligt och att det inte finns någon utväg någonstans, att det inte finns något hopp någonstans, ingenting annat än svårmod och monotoni och tröstlöshet och att varje ansträngning att hjälpa andra är falsk. Jag vet att detta inte är sant.

Min egen filosofi är därför att man ska dela med sig av den visdom man har, att man ska hjälpa andra att hjälpa sig själva och att man ska fortsätta trots hårda stormar — det finns alltid ett lugn där framme. Man ska också strunta i protester från den själviske intellektuelle som skriker: "Avslöja inte mysteriet. Vi behåller det för oss själva. Människorna är inte kapabla att förstå."

Men eftersom jag aldrig har sett visdom vara till nytta när man behåller den för sig själv, och eftersom jag tycker om att se andra lyckliga, och eftersom jag finner att den stora majoriteten av folket kan förstå och faktiskt förstår, kommer jag att fortsätta skriva och arbeta och undervisa så länge jag finns till.

För jag vet inte någon människa som har monopol på visdomen i detta universum. Den tillhör dem som kan använda den för att hjälpa sig själv och andra.

Om vi hade lite mer förståelse och kunskap om saker och ting, skulle vi alla leva lyckligare liv.

Och det finns en väg till kunskap och det finns en väg till frihet.

Det gamla måste ge plats för det nya, lögnen måste avslöjas av sanningen — och sanningen, trots att den bekämpas, segrar alltid till slut.

L. Ron Hubbard