Dianetik: Dia (grekiska), genom och nous (grekiska), själ.

Före 1950 var den rådande uppfattningen inom vetenskapen att människans sinne var detsamma som hennes hjärna, d v s en samling celler och neuroner, och inget annat. Inte nog med att man ansåg att människans förmåga inte kunde höjas – man trodde också att hennes personlighet var oåterkalleligen fastställd i och med bildandet av hennes hjärnbark. Dessa teorier var dock inte korrekta. Följaktligen har vetenskapen aldrig utvecklat någon fungerande teori om sinnet och heller inte någon metod för att lösa de problem som är förknippade med det.

L. Ron Hubbard ändrade dock helt på detta med sin bok Dianetik: Hur tanken påverkar kroppen. Den gavs ut 1950 och utgör en vändpunkt i människans sökande efter en verklig förståelse av sig själv.

Dianetik är en metodik som kan hjälpa envar att lindra oönskade sensationer (förnimmelser) och känslor, oförnuftig rädsla och psykosomatiska sjukdomar (dvs sjukdomar som framkallas eller förvärras genom psykisk påfrestning). Den beskrivs bäst som den inverkan själen har på kroppen via sinnet.

I likhet med Scientologin bygger Dianetiken på grundprinciper som är lätta att lära sig, vars riktighet klart och tydligt kan påvisas och som är lika giltiga idag som när de offentliggjordes för första gången 1950.